22:01:02
Bebis är här.
Ja sen jag skrev sist har ju bebis hunnit flytta ut från magen och in till oss i lägenheten ist. En underbar liten gosse vid namn Albin!
Han är det finaste jag någonsin sett och han är så väntad och älskad!
Tänkte att jag skulle dela med mig av en liten förlossningsberättelse. Håll till godo.
Vi visste ju om att våran bebis skulle komma på ett planerat datum och att han skulle komma med kejsarsnitt. Det vi inte visste var att trotts allt planerande så kan allt gå precis hur som helst.
Kvällen den 14/11 duschade jag hemma, noga och väl enligt anvisningar från förlossningen, bäddade rent i sängen. Vi gick och la oss vid 22 tiden men jag låg och vände och vred långt in på små timmarna. Somnade tillslut och sov iaf två timmar.
06.30 15/11 skulle vi infinna oss på förlossningen. Sagt och gjort 06.25 ringde vi på klockan till förlossningen träffade en jätte trevlig bm som skrev in oss. Gav oss ett rum, gav mig tjusiga kläder och instruktioner om en dusch med tillhörande tvål och skrubbsvamp. Så in i duschen igen. Skrubba skrubba skrubba. Väl ute ur duschen får jag i handduk träffa våran bm som ska följa oss under denna förlossning och samtidigt kommer läkaren som ska utföra snittet in och vill kolla lite var han bäst kan lägga snittet. På med snygga rocken och dax för att lyssna på bebis och kolla blodtryck samt i med nålar och grejer i handen och tillslut dax för kateter och på med snygga knästrumpor, nu fick jag inte nudda golvet med fötterna, jag tyckte vi skulle leka hela havet stormar men bm skrattade och sa att det skulle vi nog låtabli. Hela tiden skämtade vi och hade hur roligt som helst jag och sambon, tog massa knasiga kort och hade huuuur kul som helst.
07.45 kom bm in och sa att nu har vi fått klartecken från operation att vi kunde komma ner.
Rullas iväg i sängen och Jens går bredvid. Skämtar lite om att det känns som att man är med i city akuten eller liknande när man ser alla lampor i taket swicha förbi! :-P
Kommer ner till op, får träffa en stört härligt narkos sköterska kommer ute ihåg vad han hette dock. Han sätter ytterligare nålar och berättar vad som kommer ske under tiden sätter han en syrgasgrimma över näsan och Poff var min täppta näsa botad haha! ;-)
In kommer mer folk som presenterar sig första narkosläkaren kommer och börjar sina försök med att få till ryggmärgsbedövnigen efter 15min ber han en annan kollega ta över. Ytterligare 15 plågsamma minuter sveper förbi och jag är inte lika skämtsam mera. Det gör fruktansvärt ont i ryggen, snoret rinner där jag sitter och försöker kuta med ryggen samtidigt som jag har ett mordiskt hårt grepp om narkossköterskan som fortfarande är helt underbar och stöttande. Sneglar på Jens där han sitter i sitt hörn söt som en liten blå smurf i sina op kläder. Han ler mot mig men jag ser att han tycker det är superjobbigt att jag har ont.
Får en liten paus medans narkosläkare nr 3 tillkallas och får hälsa på lite mer folk som ska medverka. Tar en snabb titt bak på nålarna som dom använder till ryggen och skrattar till lite, klart dom spjuten inte går in i min rygg tycker jag skämtsamt. Läkaren kommer och vi börjar om igen. Han sticker och sticker och efter 20minuter är jag nära att skrika "söv mig" men precis innan säger han med lugn röst till mig, vi får nog ge upp och tyvärr söva dig. Då brister allt och jag börjar gråta hysteriskt samtidigt som dom ber mig lägga mig. Spänns fast vid benen (haha kändes sjukt) och Jens får komma och säga hejdå innan han går ut. Jag gråter och gråter och helt plötsligt är han borta då skäller jag lite och snyftar fram "varför fick inte jag säga något till honom för" varpå nästan alla utbrister i kör, kan pappa komma in till mamma igen. Mamma vill prata med pappa. Jens kommer in och jag lyckas få fram ett "Jag älskar dig" innan han går igen.
Så börjar alla presentera sig igen och berätta vad dom förväntar sig av operationen och jag frågar narkosläkaren lite snabbt varför alla presenterar sig igen när jag redan hälsat på dom (hahaha). Han gör bara ett shh tecken åt mig och sen presenterar han sig igen. När det va klar så berättar han om att jag ska få träna lungorna lite genom att andas genom en mask, in går bra men ut blir det motstånd och han är ärlig och säger att det kommer lukta skit haha. Och mycket riktigt allt stämde han ljög inte! ;-)
Efter en kort stund så säger någon att det är klart för start och narkos läkaren stryker mig på kinden och säger att nu ska jag få sova och när jag vaknar är jag mamma var på jag svarar
"Nej nej jag käää...sladder slödder...." Sen är det svart haha. Skulle säga att jag inre känner något haha. 08.55 somnar jag 09.01 föds Albin, 09.30 är jag vaken igen.
Vaknar till att alla säger GRATTIS!! Följt av, nu flyttar vi över dig till sängen. Tack får jag slöddrat fram och sen "var det en pojke"... "Mår han bra" sen slumrar jag till igen och vaknar till när dom rullar mig till uppvaket, då utbrister jag "JAG KISSAR PÅ MIG, ÅH NEJ JAG KISSAR PÅ MIG" sköterskorna skrattar och säger att det är ingen fara dessutom har jag kateter. Det är alltså första avslaget jag känner. Dom byter drag och jag får på mig en blöja. Helt opåverkad av snittet lyfter jag på rumpan som aldrig förr för att hjälpa men det får jag inte. Sen fortsätter jag slöddra och försöker skärpa mig så jag kan få komma där ifrån upp till förlossningen och det är lättare att prata om jag har ögonen stängda haha måste sett himla kul ut där jag låg. Tillslut kommer min bm ner och klämmer på magen för att se om livmodern börja dra ihop sig och det hade den. :-) jag frågar om Albin mår bra igen, frågar om han har hår. Frågar om han skrek när han kom ut och det hade han gjort. Det första han gjorde var att ta hög ton så Jens hade hört honom in till rummet han var i. <3 Sen kom sen stora frågan. "HAR ni vägt honom?" Jag fick veta vikt och längd sen åkte vi iväg upp till förlossningen igen. Känner när vi närmar oss att tårarna börjar brinna i ögonen, rullas in på rummet och ser en otroligt stolt pappa sitta med ett litet knyte. Då brister det och tårarna bara sprutar jag får upp Albin på bröstet och han är det finaste jag någonsin sett. En svullen liten buddah som jag känner sån kärlek till. Han är det helt klart det bästa jag och Jens någonsin gjort och han är så otroligt älskad från första stund.
Jag är trotts att inget gick som planerat nöjd över min förlossning. Fick ju en sån fin belöning! <3
(Första bilden är Albin nyfödd, andra bilden är Albin 2veckor <3 )
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/2183319/images/2012/pic_50b91d89e087c37b50544457.jpg" class="image">
